Efter alla strapatser paa första delan av turen tänkte jag, att det är helt okej om jag bara kommer helskinnet fram till Mehamn. Och nu gick det saa bra att jag var en dag tidigare än planerat och fick gaa paa Kinnarodden-turen samt igaar ned till Sandfjorden och känna paa havsvatten. Helt fantastiskt!
Fraan Lakselv gick jag med drosjen tillbaka till Skoganvarre. De första 2 dager följade jag en skoterväg och var happy att det äntligen gled ngt under skidorna, äntligen riktiga skid-steg! Sedan gick jag över fjällen där nästan alla toppar heter ngt med '-gaisa' som nog betecknar toppar som stickar upp ur högplataaet. Men jag sag tyvärr bara pyteliten av de, för att det var saa daaligt väder, med vind upp till 14 m/s och snöbyger (tidvis whiteout). Det var besvärligt med navigeringen, snön som var mycket löst och uppför.
Men saa gick det nedför igen och solen kom ocksaa tillbaka! Men kallt, fortfarende ned mot -15. Snön var dock bättre här paa denna sidan av fjällkjedan. Landskapet blev flak och det var bara smaa aaser. Och kraftlinjer hit och dit! Om inte de hade varit, kunde man väl föreställa sig att vara paa nordpolen här!
Ifjordfjellet var nästa delmaal och att korsa väg 98. Det gick greit och mina dagsetapper blev allt längre: 22, 26, 28 och sen 38 km, när jag gick fraan Bekkarfjord till Hopseidet i ett svep. Denna dagen gick det först mycket uppför och sen ca. 15 km över ett högplataaet. Det var enkelt att hitta vägen: bara följa den gammla telegrafstolparna och saa hittar man Smielvdalen och vägen ned mot Hopseidet. Egentligen ville jag slaa läger precis innan Smielvdalen. Men daa hörte jag en Skoter - Vidar! Vandrarhemsvärden fraan Mehamn! Eftersom snön var djupt tyckte jag det var en bra ide att följa lite hans spaar... Det var ju ljust fram till kl. 19.30... Och kl. 19 var jag ned vid Hopseidet och slog upp tältet.
Nu var maalet att gaa ut till Kinnarodden och ha ett Basecamp en bit innan. Dit kom jag 2 dager senare.
Helt ut paa sista knallen paa Kinnarodden kom jag inte. Förhaallanden paa denna dagen var inte bra: stenar, där man kunde ta sig ned till Nordavindskardet var isiga och där det lag snö var det benhart skare och mycket brant paa baade ställen. Saa var det här, precis innan Nordavindskardet jag naadde mitt maal att korsa Finnmark och att forsätta min 2003 langtur som gick fraan Grövelsjön till Kilpisjärvi till den punkten man kommer som längst norrut paa skidorna!
Igaar njöt jag en fin tur ned till Sanfjorden. Vädret är härlig fin - mye pent! Saa det kan inte vara bättre att avsluta min hittils mest spännande och finaste men ocksaa mest krävande skidtur!
Tusen takk till alla Er som hjälpte mig paa vägen hit, som peppade mig, som tänkte paa mig och bad för mig!
Keine Kommentare:
Kommentar veröffentlichen