Wege und Wege

Wanderwege sind für mich weiterhin weit weg. Aber ein Ausflug mit dem Zug durchs Mattertal musste trotzdem sein. Und im Zug kann man ja sein Bein genauso gut hochlagern wie zu Hause! Ich genoss den Blick auf die Berge und schaute zugegeben etwas neidisch auf jene, die mit Seil und Pickel am Rucksack durch Zermatt stiefelten.

"Meine Gedanken sind nicht eure Gedanken", sagt der Herr, "und meine Wege sind nicht eure Wege. Denn so viel der Himmel höher ist als die Erde, so viel höher stehen meine Wege über euren Wegen und meine Gedanken über euren Gedanken ... ."  Jesaja 55,8-9

Gerade wenn die Wege im Leben steil rauf und runter gehen, mitunter gar verschlungen und zugewachsen scheinen, dann zählt, dass ich vertraue und weiss, dass es der und mein Weg ist, auf dem ich wandle und alles einen Sinn hat.

Und natürlich hoffe ich, dass ich bald mal wieder mit den Wanderschuhen unterwegs bin. Im Zug sitzend und durchs Mattertal ratternd schaute ich heute auf alle Fälle zum Europaweg hoch (Grächen-Zermatt) und malte mir aus, da unterwegs zu sein, vielleicht mit dem Tarptent, Schlafsack und Kocher ... ja, ja, träumen darf ich ja.

Livets utfordringar

Syftet med mina ord i den här bloggen är att ge andra - och i bland också mig själv - inspiration och nya tankar. Så har jag länge funderat över, om jag ska skriva om de nu mer eller mindre redan sex månader som jag kan inte göra detta som jag älskar mest, vara ute, till fots och helst i fjällmiljö, pga en knäskada och påföljande komplikationer.

Jag vill gärna tänka lite efter, vad tiden som gått har lärt mig och fundera lite över, vad jag hoppas framtiden vill ge mig. Först och främst har jag lärt mig, att ta ett i taget och inte planera så mycket. Någon pendlar-kollega tyckte att det är skönt, att inte planera så mycket, vad man ska göra i fritiden och semester, men att göra precis vad man tycker om. Ja, bara ha en tanke, en idé och sen sticka i väg eller börja med grejen. Det är ju friheten totalt och dessutom om man kan göra det utan begränsningar i form av förpliktelser av olika slag. Men hos mig är ju hälsen/knäet som avgör, vad jag gör med dagen. Och just nu kommer jag maximalt med att tänka vad jag ska jag göra i övermorgon pga knäets tillstånd. Men det bekymrar mig inte mer så mycket, det är bara så och jag har lärt mig att leva så här. Fast det behövde sin tid att lära mig att inte tänka på allt som jag inte kan göra, men att tänka vad jag kan göra och vad som är bra för mig just i dag!

Men hur ska det gå vidare med mitt uteliv? Till fots, till fots, det var det viktigaste för mig hittills, största friheten att ta sig fram genom naturen endast med sina fötter och allt som behövs för livet i ryggsäcken. Just nu, tre veckor efter andra arthroskopien kan jag inte ens gå normalt. Alla mina drömmar är langt borta. Men idéer, som jag tyckte var för "vanligt" dycker upp i mitt huvud, som dröm... många "om jag kan vandra igen, ska jag... " tankar formas, t.ex. vandra hela Kungsleden, men i behagligt tempot, med mycket tid att njuta och fotografera. Livet längs vägen som ska stå i centrum och inte bara "att komma fram".
Just nu har jag ingen aning om jag kommer att bli så stark igen som jag var före olyckan. En mycket erfaren fysiotherapeut tycker att jag har stora chanser att jag kommer att bli helt frisk igen. Själv har jag satt mig som minimal mål att kunna skida längd igen och göra stav-gång (nordic walking). Om inte, finns en havskajak i källaren!

Och så tränar jag vidare att sitta ut "ovädret" på min sofa... Ibland jämförde jag min situation nämligen med situationen i fjällen, när man inte kan gå vidare pga dåligt väder och är tvungen att sitta i sitt tält två, tre dagar och drömmar om fint väder! Ungefär så är det jut för mig också, vänta, tills det blir bättre!

Ha en fin fjällsommar - och sköt om er!