Längsta resan är resan inåt.

Denna fina ord från Dag Hammarskjöld får man läsa vid första meditatinsplatsen efter Dag Hammarskjölds pilgrimsled mellan Abisko och Nikkaluokta.
När jag läste detta fick jag inte bara en fin tanke för en fjällvandring, men även en tanke som jag kommer ihåg mycket ofta hemma i vardagen.
Vad är denna "resan inåt"? Tidigare var den för mig mera som ett synonym för djup eftrtanke. Idag och sedan dess jag bestämmde mig för Jesus, är det för mig helt klart att följa guds väg som han har forutsett för mig. Jag tror också att Dag menade också detta.. om man läser fortsättningen i hans dagbok "vägmärken": Den som valt sitt öde, som anträtt färden mot sin egen botten (finns det någon botten?)
~~~~